Myrskolan – Sveriges vanligaste myror
Rödmyran
(Formica rufa) kallas även skogsmyra och stackmyra. Den är ca 5-12 mm lång med röd färg på mellankroppen och svart i övrigt. Rödmyran saknar gadd, men har i gengäld kraftiga käkar och om den känner sig hotad kan den bitas och spruta in myrsyra i såret med bakkroppen.Myrsyran svider, men är i normala fall inte farlig för människan.
Rödmyran lever i stackar som kan bli uppåt två meter höga och innehålla från 100 000 till en miljon myror. Ofta kan samhällena bestå av flera närliggande stackar med flera drottningar.
Att ha rödmyror på tomten kan upplevas som obehagligt, inte minst med tanke på den stora mängden myror det handlar om och att flera stackar kan uppstå med tiden.
Svartmyra
(Lasius niger), även kallad svart tuvmyra eller trädgårdsmyra, är en av de vanligaste myrarterna i Sverige. Den är helt svart och ca 2-15 mm lång.Boet finns ofta under stenplattor, runt husgrunder, i rabatter och liknande.
Svartmyrorna lämnar kolonin och ger sig på jakt efter föda, vilket kan ställa till problem om de hittar mat inomhus eller på terrasser. De skapar ett doftspår hela vägen tillbaka till samhället och sedan dröjer det inte länge förrän hundratals myror kommer tillbaka.
Om svartmyrorna hittar mat inomhus lockar de snart in fler myror och skapar känslan av att huset är invaderat av myror. Bästa sättet att förebygga problem är hålla rent och undvika gamla fläckar med socker eller att låta sötsaker eller mat stå framme för länge.
Faraomyran
(Monomorium pharaonis) är gulaktig med mörk bakkropp och är ca 2-5 mm lång. Den härstammar från tropikerna och trivs bäst vid en temperatur runt 27-30 grader och i Sverige är den helt beroende av inomhusklimat för att överleva.
Faraomyran är en allätare som älskar sötsaker och proteinrika livsmedel som rått eller tillagat kött. Den trivs där det finns livsmedel och i hemmets kök. Eftersom faraomyran är så liten tar den sig ganska enkelt in i byggnader. Den bildar många små bon och är därför svår att lokalisera och besvärlig att bekämpa.